Klockan är 23.00 och hettan har på allvar börjat lägga sig lite grand.
Ok, pojkvännen tycker väl att jag är obstinat i största allmänhet men jag har satt stopp.
Nu SKALL jag ha några dagar för min egen lilla värld i mitt egna lilla "hem", utan att åka runt med packning eller utan någon form utav känsla att det någonstans under mina fötter finns ett fundament.
Nackdelen är väl att så fort jag spenderar mer än tjugo minuter för mig själv så börjar jag genast att grubbla, tänka och analysera. Dessutom misstänker jag att jag om sommaren automatiskt drabbas av en släng identitetskris.
Jag är så himla upptagen och sliten under vinterhalvåret med skola och allt annat som ska rulla på (icke att förglömma den ibland snubblande hälsan!) att jag inte direkt är utav det mest sociala släktet utanför skolans gräns.
Det straffar sig nu. Det skulle vara hur kul som helst att joina en dag på stranden eller en kväll i stan.
Mina "gamla" vänner bor så himla långt bort att det liksom inte är en självklarhet att man ses sådär på impuls och vem fan har lust att sitta typ en timme på buss/pendeltåg i det här vädret?! Varken dem eller jag.
De senaste åren har jag mått så dåligt att jag liksom inte har fått någon energi ens när det blir ljust och lite lättare att leva. Det har varit lika jobbigt på sommaren som det har varit på vintern, så något socialt liv har jag näst intill inte haft - inte något vardagligt i alla fall.
Det känns sorgligt och ledsamt nu när jag för en gångs skull känner mig inspirerad till att träffa folk. Jag vill bjuda hem folk till mig och jag vill åka till någon mysig strand och ligga och sola och bada och bara ha lite skön svensk sommar medan jag fortfarande är tonåring. Det skulle väl bli min första i såna fall?
Nu ska jag göra mig lite natt- fika innan jag går och lägger mig.
Puss
den 2 juli 2009
den 1 juli 2009
Det är sommar och det är skönt
Jag hinner inte/vill inte sitta vid datorn så mycket
Ergo, jag kommer inte att uppdatera bloggen så värst mycket framöver.
Puss ha en skön sommar!
Jag hinner inte/vill inte sitta vid datorn så mycket
Ergo, jag kommer inte att uppdatera bloggen så värst mycket framöver.
Puss ha en skön sommar!
den 12 juni 2009
Update
Ok, en mer vardaglig uppdatering nu då?
Vi börjar från i måndags. Då var jag och ett gäng musikfantaster på plats klockan åtta på skolan för att musicera för Brännkyrkas studenter. Först var vi med i kyrkan och sjöng en lien avslutningssång på ett väldig traditionsartat vis. Publiken var champagnedränkt och OERHÖRT trevlig. Till och med de två tjejerna som sjöng en väldigt falsk och orepeterad duett fick stående ovationer ;)
Sedan bar det av tillbaka till skolan där samma gäng musikfantaster (om än några fler som anlände till platsen) skulle spela och sjunga på studentluchen.
Det gick relativt bra, förutom lite strul med rundgång och annat spännande!
Resten av dagen gick åt till att flytta alla instrument, bygga scen, soundchecka i en annan lokal och trixa och dona i största allmänhet.
Jag var hemma klockan 18.00.
Somnade 00.30
Tisdag morgon ringde klockan 05.30
Var på plats förmin egen avslutning där det skulle uppträdas lite till, klockan 07.30.
Klockan 09.00 var det showtime och trots att alla somnade utav rektors sega, men välmenande tal så verkade det som att folk vaknade till lite granna när vi körde igång med vårat program.
LJUDKILLEN strulade till det i första låten, typ satte inte igång mickarna, fipplade bort alla gitarrer och dylikt, men det rättade väl till sig hyfsat tror jag.
Min medsångerska var så nervös att jag tror att hon nog skulle ha börjat grina om någon hade frågat henne hur hon mådde! Stackaren...
Dagen avrundades med bubbligt, rosa vin på fotbollsplanen samt film och våfflor hemma hos min vän Niklas. (Alltså inte min pojkvän, som var tvungen att jobba kväll.)
Onsdag: SOVA. VILA. SOFTA. CHILLA.
Torsdag: Fira mina minstaste kusin Cecilia som tog studenten i Norrköping. Min lilla plutt var alldeles champagne- bubblig hela kvällen och hon såg riktigt nöjd ut med sig själv. Det förtjänar hon verkligen. Grattis älskling.
Fredag: Jag och Nicklas har begett oss till de avlägsna vidderna utanför Västerås, närmare bestämt hans fosterland Surahammar. Imorgon ska hela familjen åka på släktträff, den delen av släkten som jag inte har träffat än faktiskt! Vi får väl se hur det går... Senare på kvällen ska vi bege oss på party med Nicklas syskon och deras respektive. Någon i deras umgänges krets har tydligen fyllt 20.
På söndag ska vi på 4- årskalas i Väsby, hihi!
Och förhoppningsvis hinner i alla fall jag möta upp lite kompisar i Hagsätra för att avnjuta lite kultur - parkteatern är ju igång i Stockholm, och på söndag spelar de upp Figarros Bröllop. Därpå väntar mer party.
What the hell likson, det är sommarlov! :D
Vi börjar från i måndags. Då var jag och ett gäng musikfantaster på plats klockan åtta på skolan för att musicera för Brännkyrkas studenter. Först var vi med i kyrkan och sjöng en lien avslutningssång på ett väldig traditionsartat vis. Publiken var champagnedränkt och OERHÖRT trevlig. Till och med de två tjejerna som sjöng en väldigt falsk och orepeterad duett fick stående ovationer ;)
Sedan bar det av tillbaka till skolan där samma gäng musikfantaster (om än några fler som anlände till platsen) skulle spela och sjunga på studentluchen.
Det gick relativt bra, förutom lite strul med rundgång och annat spännande!
Resten av dagen gick åt till att flytta alla instrument, bygga scen, soundchecka i en annan lokal och trixa och dona i största allmänhet.
Jag var hemma klockan 18.00.
Somnade 00.30
Tisdag morgon ringde klockan 05.30
Var på plats förmin egen avslutning där det skulle uppträdas lite till, klockan 07.30.
Klockan 09.00 var det showtime och trots att alla somnade utav rektors sega, men välmenande tal så verkade det som att folk vaknade till lite granna när vi körde igång med vårat program.
LJUDKILLEN strulade till det i första låten, typ satte inte igång mickarna, fipplade bort alla gitarrer och dylikt, men det rättade väl till sig hyfsat tror jag.
Min medsångerska var så nervös att jag tror att hon nog skulle ha börjat grina om någon hade frågat henne hur hon mådde! Stackaren...
Dagen avrundades med bubbligt, rosa vin på fotbollsplanen samt film och våfflor hemma hos min vän Niklas. (Alltså inte min pojkvän, som var tvungen att jobba kväll.)
Onsdag: SOVA. VILA. SOFTA. CHILLA.
Torsdag: Fira mina minstaste kusin Cecilia som tog studenten i Norrköping. Min lilla plutt var alldeles champagne- bubblig hela kvällen och hon såg riktigt nöjd ut med sig själv. Det förtjänar hon verkligen. Grattis älskling.
Fredag: Jag och Nicklas har begett oss till de avlägsna vidderna utanför Västerås, närmare bestämt hans fosterland Surahammar. Imorgon ska hela familjen åka på släktträff, den delen av släkten som jag inte har träffat än faktiskt! Vi får väl se hur det går... Senare på kvällen ska vi bege oss på party med Nicklas syskon och deras respektive. Någon i deras umgänges krets har tydligen fyllt 20.
På söndag ska vi på 4- årskalas i Väsby, hihi!
Och förhoppningsvis hinner i alla fall jag möta upp lite kompisar i Hagsätra för att avnjuta lite kultur - parkteatern är ju igång i Stockholm, och på söndag spelar de upp Figarros Bröllop. Därpå väntar mer party.
What the hell likson, det är sommarlov! :D
den 10 juni 2009
Tanke
Både i min nuvarande utbildning och under hela mitt liv som en del utav min personlighet så har jag alltid varit nyfiken och intresserad utav personlig utveckling. Tyvärr så har det intresset och den nyfikenheten en negativ verkan på en person som är i brist på självförtroende, självkänsla och personer att identifiera sig med. Jag har alltid haft det mycket lättare att umgås med vuxna människor och mestadels känt mig obekväm med mina jämnåriga. Detta har såklart ställt ribban på personlig utveckling löjligt hög när ett barn får för sig att hon ska bete sig som trettio – fyrtioåringar, både social och intellektuellt.
Jag har under alla mina år som levande varelse fått höra av både vuxna och jämnåriga människor att jag är klok. Att jag förstår så bra och så mycket.
Tja, har man vuxit upp ur ett påtvingat perspektiv som ur en vuxens ögon så kanske det blir så? Det jag tänkte dela med mig av idag handlar om hur just denna lilla unika del av mitt liv har ställt till det för mig personligen när jag har ställts inför förluster och sorg.
För att upprätthålla min… vi kan kalla det för status, även om det låter löjligt, så har jag lagt mig till med det (smått besserwisser- aktiga) beteendet att alltid förstå saker och ting. På ett logiskt plan, alltså, ett resonerande plan – vilket man kan träna upp om man växer upp omgiven av en bunt intellektuella vuxna människor som gärna tar sig tid för att förklara om hur världen ter sig.
Så när alla nära och kära försökte prata med mig efter min pappas första självmordsförsök, så var jag förstående. Låt mig förklara närmare.
Min morbror tog med ut på en lång promenad en dag när jag och mamma var och hälsade på. Han pratade på om skuld. Att det är så vanligt med att barn tar på sig skuld över vad föräldrarna gör. Och jag svarade med den där invanda kloka stämman att ja, jag har hört att det är vanligt, det är väl förståeligt. Min morbror fortsatte att berätta att det är fel, att det inte är barnens fel att föräldrarna beter sig konstigt och gör dumma saker och att jag absolut inte ska känna skuld för det som pappa har gjort eller att mamma och pappa alltid bråkar.
Jag förstod faktiskt inte vad han menade. Men jag sa att jag förstod . Och på det där logiska planet förstod jag ju att jag kan ju inte vara ansvarig för vad de gör, mina föräldrar. Jag nöjde mig med det.
Vad jag inte tänkte på då var att jag tog ansvar för allt vad mina föräldrar gjorde, eftersom jag var den officiella fredsmäklaren och det officiella vittnet vid konstlade, korrupterade ”rättegångar”.
Men jag kom på mig själv ett par månader efter att pappa faktiskt hade tagit livet av sig. Jag hörde tankarna i mitt huvud; om jag ändå hade gått ner till honom, jag visste ju att något inte stod rätt till, om jag hade pratat med honom oftare, om jag hade spenderat kvällen med honom istället för med min dåvarande kille, om jag…
Allt det här dök upp bakom den där logiska väggen. Det hade funnits där hela tiden, ansvarstagandet, men jag hade så framgångsrikt resonerat bort mina egna känslor att skuld från flera år dök upp först då.
Ibland skyller jag min pappas död på mamma. I det logiska så vet jag att det inte är hennes fel, men det känns ändå skönt att hitta en fysisk orsak att vara arg på. Varför gjorde inte hon något? Hon såg ju att det var något fel, hon var där, hon bodde precis bredvid honom, varför ringde hon inte efter hjälp tidigare, varför drog det ut på tiden, varför lät hon honom dö?
Min pojkvän säger ibland att jag är för smart för mitt eget bästa. Det kanske kan stämma när jag tänker på till exempel det här med att jag har viftad bort en ologisk skuld bara för att den var ologisk – den har trots allt aldrig varit osann. Det är farligt att i alltför hög grad intellektualisera känslor, tror jag. Man tillåter inte sig själv att sörja, bara för att det är förståeligt att vara ledsen? Man liksom fråntar sig själv rätten till känna något överhuvudtaget bara för att det finns en logisk förklaring till varför känslorna infinner sig.
den 5 juni 2009
Efter dagens återblick, besöket hem så att säga, bevittnandet utav skuggor som kan ha varit mina.
Bekanta dofter, en vänlig fotölj som fortfarande bara att sitta i på snedden. Självklarheten.
Vandrandet över samma gamla golv som knarrar precis på samma sätt och på samma ställen - två år och tre månader replikerar i varje vrå för alla mina sinnen.
Jag vänder blad.
Vart är jag nu?
Är jag på den plats jag var på väg mot för två år och tre månader sedan? Jag skönjer en eftersmak.
Bittra frukter som glänser i sin färggranna uppvisning, de luras bara, finns bara för ögat egentligen. Jag blundar, tar ett djupt andetag. Jo, det finns en eftersmak. Det här, men ändå inte. Det här, fast inte riktigt.
Jag trodde det fanns mer att upptäcka. Ja, jo, lite mer fanns det ju. Men inte så mycket som jag ville ha. Girig, ja, mycket! Förnam en oändlighet (eller inbillade mig det) och öppnade gapet och svalde. Nu vill jag spotta. Ändra mig, byta.
Kan man inte få kvitto och ett aldrig utgående öppet köp?
Dörren är låst, jag kommer inte ut. Dörren är låst, jag kommer inte ut.
Jag kvävs här inne.
Släpp ut mig, åtminstone en liten stund?
Bekanta dofter, en vänlig fotölj som fortfarande bara att sitta i på snedden. Självklarheten.
Vandrandet över samma gamla golv som knarrar precis på samma sätt och på samma ställen - två år och tre månader replikerar i varje vrå för alla mina sinnen.
Jag vänder blad.
Vart är jag nu?
Är jag på den plats jag var på väg mot för två år och tre månader sedan? Jag skönjer en eftersmak.
Bittra frukter som glänser i sin färggranna uppvisning, de luras bara, finns bara för ögat egentligen. Jag blundar, tar ett djupt andetag. Jo, det finns en eftersmak. Det här, men ändå inte. Det här, fast inte riktigt.
Jag trodde det fanns mer att upptäcka. Ja, jo, lite mer fanns det ju. Men inte så mycket som jag ville ha. Girig, ja, mycket! Förnam en oändlighet (eller inbillade mig det) och öppnade gapet och svalde. Nu vill jag spotta. Ändra mig, byta.
Kan man inte få kvitto och ett aldrig utgående öppet köp?
Dörren är låst, jag kommer inte ut. Dörren är låst, jag kommer inte ut.
Jag kvävs här inne.
Släpp ut mig, åtminstone en liten stund?
den 3 juni 2009
En dag i urskog
Tyresta Nationalpark
Här har jag knatat runt i ösregn hela dagen tillsammans med rester av B1B från Brännkyrka Gymnasium och ett par tappra lärare som stod ut med dåliga skämt och blöta tonåringar!
Trots allt jävla regn, alla miljoner barn som sprang runt överallt och att jag vrickade foten/trampade snett när vi lekte nån konstig samarbetslek så har dagen faktiskt varit ovanligt trevlig! Mitt hatobjekt Lisa Naturvetenskapslärare visade sig vara mänsklig och faktiskt lite snäll och inte så värst sjuk i huvet. Hon bjöd till och med på en kopp pulvercapuccino när jag satt och frös och insåg att jag BÖR införskaffa en termos till nästa utflykt. Kanske en regnjacka också, det hade jag inte någon.
När jag kom hem var jag blöt och TRÖTT. Slängde av mig alla kläderna, hällde upp vatten i badkaret och hämtade en bok. Somnade i vattnet (mys) och läste ut boken. När jag hade duschat och gått upp så var jag lite hungrig och klockan var kvart över sju.
Anyways, alla andra i min lilla klass har ledigt fram till skolavslutningen på tisdag, men jag är tapper och engagerar mig i underhållningen som ska finnas på både treornas avslutning på måndag och ettornas och tvåornas avslutning på tisdag.
Så imorgon ska jag vara i skolan klockan tio, vandra iväg till kyrkan och soundchecka. På nåt vänster ska jag tillbaka till skolan till kvart i tolv för att snacka betyg med nämnda naturvetenskapslärare, äta lunch och sen repa lite till, förmodligen i matsalen inför studentlunchen.
Klockan fyra ska jag befinna mig på söder för att gå och fika med en sån där som jobbar med att hålla koll på hur jag sköter mig.
Ujujuj, det är mycket och lite på samma gång :P
Jag ska gå och sova nu tror jag.
Puss och Kram
Trots allt jävla regn, alla miljoner barn som sprang runt överallt och att jag vrickade foten/trampade snett när vi lekte nån konstig samarbetslek så har dagen faktiskt varit ovanligt trevlig! Mitt hatobjekt Lisa Naturvetenskapslärare visade sig vara mänsklig och faktiskt lite snäll och inte så värst sjuk i huvet. Hon bjöd till och med på en kopp pulvercapuccino när jag satt och frös och insåg att jag BÖR införskaffa en termos till nästa utflykt. Kanske en regnjacka också, det hade jag inte någon.
När jag kom hem var jag blöt och TRÖTT. Slängde av mig alla kläderna, hällde upp vatten i badkaret och hämtade en bok. Somnade i vattnet (mys) och läste ut boken. När jag hade duschat och gått upp så var jag lite hungrig och klockan var kvart över sju.
Anyways, alla andra i min lilla klass har ledigt fram till skolavslutningen på tisdag, men jag är tapper och engagerar mig i underhållningen som ska finnas på både treornas avslutning på måndag och ettornas och tvåornas avslutning på tisdag.
Så imorgon ska jag vara i skolan klockan tio, vandra iväg till kyrkan och soundchecka. På nåt vänster ska jag tillbaka till skolan till kvart i tolv för att snacka betyg med nämnda naturvetenskapslärare, äta lunch och sen repa lite till, förmodligen i matsalen inför studentlunchen.
Klockan fyra ska jag befinna mig på söder för att gå och fika med en sån där som jobbar med att hålla koll på hur jag sköter mig.
Ujujuj, det är mycket och lite på samma gång :P
Jag ska gå och sova nu tror jag.
Puss och Kram
den 28 maj 2009
The lord has send us faith!
Halleluja!
Nu är det sista provet skrivet och de sista uppgifterna klara och inlämnade. Avslutade min tentning av Engelska A också och det gick bra. Några betyg har jag redan fått reda på, en del känner jag fortfarande lite pirr inför.
Men jag är stolt. Så sjukt jävla stolt. Jag klarade det! För första gången på fem år så har jag slutfört ett helt skolår, och dessutom gjort förjävla bra ifrån mig. Fatta, jag är arton nu och inte sedan jag var tretton år så gick jag i skolan på samma premisser som alla andra och detta är mitt (hittills) resultat:
Svenska A - MVG
Engelska A - MVG
Kommunikation - MVG
Mattematik A - G (yes!)
Har några ämnen kvar (Historia A, Samhällskunskap A, Naturkunskap A och Datakunskap) men jag borde i alla fall klara med helt ifrån IG:n det här året. Visserligen har jag reducerat Spanska steg 1, men det drar ju inte ner mina betyg. Det ända som händer utifrån det är att jag måste läsa upp samma kurspoäng efter gymnasiet för att få ett fullständigt Examensbevis. Typ. Men det är förmodligen mycket på grund utav den reduceringen som jag har klarat av att höja mig i de andra ämnena. Jag har verkligen inte haft stabila betyg året igenom, det har skiftat ordentligt utefter dagsform.
Och jag gjorde det. Jag klarade det. Och fyfan vad bra det känns!
På eftermiddagen träffade jag båda mina kontaktpersoner. Vi åkte till Skogskyrkogården mest apropå att det är väldigt vackert där, men som parantes så är mina farföräldrar spridda i minneslunden.
Eva frågade mig hur det kändes att gå såhär på en kyrkogård och att om det blir för jobbigt så åker vi bara därifrån. Men jag gillar faktiskt kyrkogårdar. Man känner att det vilar. Allt vilar. Inte bara själar, utan hela omgivingen. Djur verkar andas ut, växter frodas och är de inte lite extra gröna, och människor misstolkar en undermedveten ro med en stor trötthet.
Det kan vara obehagligt på kyrkogårdar också, såklart.
Man ska inte prata mer än vad som behövs på en kyrkogård. Framförallt inte på en sådan vacker som Skogskyrkogården. Öppna upp utrymme för andra sinnen och leta reda på det där lilla utrymmet som kan liknas vid en kärna. Ett utrymme som bara kan fyllas av fundamentala upplevelser, något som tilltalar hela alltet i oss och inte bara ytliga sinnen hörsel eller känsle eller syn.
Klarar man det så kan man fyllas med en känsla av att saker och ting ordnar sig. Att det finns mer.
Som kuriosa så besökte vi Greta Garbos grav. Det var en vacker plats må jag säga!
Efter besöket så åkte vi till café string för en mer relaxed fika. Vi fyllde på koffein- och sockernivån i våra blodomlopp och efter det fick jag skjuts hem.
Nu ska jag kolla mitt schema och se efter ifall jag ska gå till skolan imorgon eller inte. Jag tror inte, hihi. det ger mig desto mer tid att fixa med kommande planering inför min goda vän Athras studenmottagning som jag ska uppsöka imorgon eftermiddag. Ett litet gäng vilsna kycklingar ska dit med mig och jag gissar på att det kommer krävas viss koordination från min sida för att få det att gå ihop!
God natt, ha en trevlig torsdagsnatt alla nattugglor!
Nu är det sista provet skrivet och de sista uppgifterna klara och inlämnade. Avslutade min tentning av Engelska A också och det gick bra. Några betyg har jag redan fått reda på, en del känner jag fortfarande lite pirr inför.
Men jag är stolt. Så sjukt jävla stolt. Jag klarade det! För första gången på fem år så har jag slutfört ett helt skolår, och dessutom gjort förjävla bra ifrån mig. Fatta, jag är arton nu och inte sedan jag var tretton år så gick jag i skolan på samma premisser som alla andra och detta är mitt (hittills) resultat:
Svenska A - MVG
Engelska A - MVG
Kommunikation - MVG
Mattematik A - G (yes!)
Har några ämnen kvar (Historia A, Samhällskunskap A, Naturkunskap A och Datakunskap) men jag borde i alla fall klara med helt ifrån IG:n det här året. Visserligen har jag reducerat Spanska steg 1, men det drar ju inte ner mina betyg. Det ända som händer utifrån det är att jag måste läsa upp samma kurspoäng efter gymnasiet för att få ett fullständigt Examensbevis. Typ. Men det är förmodligen mycket på grund utav den reduceringen som jag har klarat av att höja mig i de andra ämnena. Jag har verkligen inte haft stabila betyg året igenom, det har skiftat ordentligt utefter dagsform.
Och jag gjorde det. Jag klarade det. Och fyfan vad bra det känns!
På eftermiddagen träffade jag båda mina kontaktpersoner. Vi åkte till Skogskyrkogården mest apropå att det är väldigt vackert där, men som parantes så är mina farföräldrar spridda i minneslunden.
Eva frågade mig hur det kändes att gå såhär på en kyrkogård och att om det blir för jobbigt så åker vi bara därifrån. Men jag gillar faktiskt kyrkogårdar. Man känner att det vilar. Allt vilar. Inte bara själar, utan hela omgivingen. Djur verkar andas ut, växter frodas och är de inte lite extra gröna, och människor misstolkar en undermedveten ro med en stor trötthet.
Det kan vara obehagligt på kyrkogårdar också, såklart.
Man ska inte prata mer än vad som behövs på en kyrkogård. Framförallt inte på en sådan vacker som Skogskyrkogården. Öppna upp utrymme för andra sinnen och leta reda på det där lilla utrymmet som kan liknas vid en kärna. Ett utrymme som bara kan fyllas av fundamentala upplevelser, något som tilltalar hela alltet i oss och inte bara ytliga sinnen hörsel eller känsle eller syn.
Klarar man det så kan man fyllas med en känsla av att saker och ting ordnar sig. Att det finns mer.
Som kuriosa så besökte vi Greta Garbos grav. Det var en vacker plats må jag säga!
Efter besöket så åkte vi till café string för en mer relaxed fika. Vi fyllde på koffein- och sockernivån i våra blodomlopp och efter det fick jag skjuts hem.
Nu ska jag kolla mitt schema och se efter ifall jag ska gå till skolan imorgon eller inte. Jag tror inte, hihi. det ger mig desto mer tid att fixa med kommande planering inför min goda vän Athras studenmottagning som jag ska uppsöka imorgon eftermiddag. Ett litet gäng vilsna kycklingar ska dit med mig och jag gissar på att det kommer krävas viss koordination från min sida för att få det att gå ihop!
God natt, ha en trevlig torsdagsnatt alla nattugglor!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
